norbybo

Jag gör TVÅL!

2009-11-09T17:30:00.000+01:00

Ja, det är sanning! Gårdagen har ägnats åt tvålmakeriets ädla konst, lite knepigt, men väldigt skoj! Jag har valt att göra tvål från scratch, jag har alltså inte köpt färdiga tvålblock som man skär upp och smälter om och färgsätter, utan jag har gjort tvål från grunden, en reaktion mellan fett och lut. Det kanske låter lite konstigt men det är så här all fast tvål görs, likaså den ni har hemma i badrummet. Nu har den legat och stelnat ett dygn, och jag ska snart skära upp den i bitar. Sedan ska den lagras i åtminstone fyra veckor innan den är redo att användas. Hoppas bara att de blir bra! Just nu luktar de lite... funky. Det finns hur mycket som helst att skriva om saken, och ännu fler hemsidor med recept och information, dock är de flesta på engelska. Men om någon är intresserad så berättar jag gärna mer om hur man gör, vad jag använde för recept, vad man bör tänka på ovs... Och så ska jag såklart lägga upp bilder på tvålarna (måste hitta kamerasladden, måste hitta kamerasladden...)

Men för er som inte kan vänta på att jag knåpar ihop ännu ett inlägg om tvåleri så finns det lite hemsidor som är bra att starta med:
Shenet.se - En grym hemsida på svenska med en massa information om en massa råvaror och minst lika många recept på kosmetik! (Klicka på "Recept" och scrolla ner till "Tvål")
Candle and soap - Här finns både recept, guider och videor på hur man gör tvål. Mycket bra!
Lockig.se - En tråd i lockig.se's forum om att göra tvål, här finns massor med tips och även lite länkar till fler bra hemsidor om tvålmakeri.
Jag vet att Alternativ.nu också har någon tråd om att göra tvål, googla så hittar ni den säkert!

Tänk bara på att det här är en hel vetenskap, så läs helst på och titta runt på lite olika hemsidor innan ni börjar tvåla. Lut är starkt frätande och man ska vara försiktig med det. Men sedan är det bara att tuta och köra!

En liten uppdatering

2009-11-05T22:49:00.001+01:00

Nej, jag har inte över givit bloggen. Och nej, jag är inte död. Anledningen till min frånvaro stavas spanska prov, biologi prov, activity book, bokrecension, glosor, speech och det är helt ofrivilligt. Jag lovar. Men just nu är det bara att gilla läget och belöna mig själv med choklad.

So long!

Edit: Jag infogar en liten låt som jag tyckte kändes passande, lyssna och njut!

En möte med AD (Anonyma Datormissbrukare)

2009-11-03T22:31:00.002+01:00

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och surfat istället för att plugga. Och jag vet inte hur många gånger jag har suttit och surfat istället för att sova. Jag vet inte hur mycket jag surfar överhuvudtaget, förutom att jag gör det för mycket. Men det är som man säger, första steget ur ett beroende är att erkänna att man har problem. Så idag gjorde jag någon stort. Jag laddade hem ett program som heter LeechBlock, som blockerar dig från att vara inne på vissa hemsidor (du väljer vilka!) vissa tider på dygnet, vissa dagar i veckan. Så från och med nu har jag blockat alla bloggar jag följer mellan 17.30 - 20.00 alla skoldagar då jag ska ägna mig åt plugg (eller annat, om jag inte har något att plugga till) och alla hemsidor efter 22.30 dagar innan skoldagar så att jag får sömn. Det ni! Nu snackar vi självbevarelsedrift utan dess like. Och nu så har jag en minut kvar att surfa så... God natt, folks!

Mycket att göra

2009-11-02T17:40:00.000+01:00

Just nu har jag lust att knåpa med HTML resten av kvällen, men med två prov, ett fem minuters långt tal på engelska att förbereda, ett halvt kapitel i matteboken att räkna och inlämningsuppgifter i engelska att se fram emot den här veckan så känns det ganska dumt.

Ha en fin måndag, folks, jag ska ägna dygnets resterande timmar till att plugga!

[Här skulle en magnifik bild av min två meter höga skolbokstrave vara, om det inte vore för att jag har tappat bort min kamerasladd...]

En lördag som den bör vara

2009-10-31T17:35:00.000+01:00

Jahapp, vad har ni gjort idag då? Jag hade tänkt plugga, men efter att ha läst samma mening om och om igen i en kvart så tröttnade jag och satte mig vid datorn istället. Såklart. Jag måste skaffa mig ett sånt där datorn-stänger-av-sig-själv-efter-för-många-timmar-program och skaffa mig ett liv istället. Nåja. Någon nytta har jag i alla fall gjort idag. Jag har till exempel klippt mitt ansikte i två delar och spegelvänt varje del, för att sedan klistra ihop den med den rättvända delen och ja... Resultatet ser ni här nedan. Det var riktigt slitsamt. Så nu har jag jobbat tillräckligt mycket för den kommande månaden. Håhåjaja.

Vistatema till XP

2009-10-31T02:59:00.000+01:00

Innan jag börjar pyssla med designen så måste jag bara visa er mitt nya to-die-for-tema som jag har laddat hem till min lilla skruttdator.

Bra som en XP, men snygg som en Vista...

(Vadå nördig!?)

Den nattliga filosofen

2009-10-31T02:37:00.000+01:00

Äh. Ni känner ju mig. Jag känner ju mig. När jag lovar att jag ska göra något så gör jag ju det aldrig. jag bara drar ut på det, förlorar lusten och bäddar in det i total glömska. Alltså tänker jag inte lova ett dugg längre. Jag ska inte alls blogga. Nej, det ska jag verkligen inte. Jag ska bara låta bloggen stå tom och öde. I alla fall tills jag har lust att blogga. Det kan vara idag, det kan vara imorgon, det kan vara om en vecka eller ett år. Men så länge jag inte pressar fram några inlägg så tror jag faktiskt att jag kommer att blogga mycket mer. Men nu ska jag nörda ner mig totalt och pyssla lite med designen istället. Bara för att det är gött.

Här sitter jag, bloggandes med hjälp av min högteknologiska bloggdator för flera månader sedan. Man kan lätt datera den här bilden till någon gång innan min födelsedag då jag 1) saknar min sjukt heta klocka som jag fick i födelsedagspresent och som inte har lämnat min högra handled sedan dess 2) har på mig mina älskade glasögon som olyckligtvis blev stulna just den 13 april detta år. Med andra ord, på min födelsedag.

Dagens FML

2009-10-16T22:22:00.000+02:00

Today, I was at a bar and very drunk. I went to the urinal and when I was done I went to zip up when I realized I never unzipped. FML

Mina damer och herrar...

2009-10-12T23:57:00.000+02:00

...tillåt mig att presentera "Here (In Your Arms)" med Hellogoodbye! Veckans aha-låt.

En trudelutt

2009-10-11T22:14:00.000+02:00

Tycker inte ni att vi ska lyssna på lite musik såhär på söndagskvällen? Det tycker jag i alla fall!

Här kommer, vad som skulle ha varit She's a Freak med The Chronics men som inte gick att hitta på internet, Blue (Da Ba Dee) med Eiffel 65:

Bland kanyler och blodiga öronsnibbar

2009-10-10T01:03:00.000+02:00

Idag tog jag nya hål i öronen, med kanyl. Det gjorde inte alls så ont som jag att det skulle göra, det var inte ens så farligt att ta genom brosket. Dock så var jag sjukt nervös. Till en början var allt lugnt, det var inte förrän jag såg kanylerna som nervositeten började komma krypandes. När det väl var dags så satt jag där hysteriskt nynnades på en blandning av "Snow (hey oh)" och "Dancing in the moonlight" i upp-tempo. Men som sagt, jag har varit med om värre. Det var inte förrän i efterhand som det verkligen började göra ont, och då främst i brosket.
Hålen tog vi (jag, Vic och Ida) hemma hos en tjej som heter Sofia. Visst, jag vet att man bör gå till en studio och yada, yada... Men det här var nästan gratis och jag har sett hål hon har tagit, riktigt snygga. Dessutom så är hon jätteduktig och hade bra hygien, så jag kände att det inte var en big deal. I värsta fall kan jag få ett litet ärr. Något som jag dock inte var bredd på var den fors av blod som kom från hålen och droppade från öronsnibben, vidare ner för halsen. Men jag säger som Ken: det går över.

Over and out.

We're bringing sexy back!

2009-10-07T20:01:00.002+02:00

Sitter i Vics rum. Försöker blogga men jag har koncentrationssvårigheter. Vi lyssnar på SexyBack. Jag dansar sittandes. Vic är trött.

Hejs svejs i lingonskogen!

Bloggen som Gud glömde

2009-10-05T20:59:00.002+02:00

Här har vi det klassiska Norbybo-fenomenet.
En tom blogg.
Jo, pinsamt nog måste jag faktiskt erkänna att det var så längesedan jag bloggade att jag helt enkelt glömmer bort att uppdatera bloggen. Nej, nu sjutton ska det bli skärpning, jag gillar ju att blogga...!

Dagens sanning

2009-10-04T00:34:00.001+02:00

"Today, I realized how much I'm on the computer. At school I tried to "CTRL+Z" on something I wrote down on my paper. FML"

Been there, done that.

Vad händer här då?

2009-10-02T23:15:00.003+02:00

Hör och häpna, gott folk: Norbybon har kommit tillbaka!

Japp, tro det eller ej, men plötsligt slog blogglusten ner som en blixt från klar himmel efter dagar, veckor, ja, månader av tystnad. Jag tänker inte komma med något långt utlåtande om vad som har hänt under tiden då jag har varit borta, det är inte relevant, nu tänker jag istället börja på en ny kula. Bara för skojs skull!
Vad som kommer framöver, det vet bara gudarna.
You know you love me!
xoxo Eder Norbybo

(Gossip Girl-maniac? Jag!?)

Gothia - dag 4

2009-07-16T19:22:00.002+02:00

Thank God for Internetcaféer.
Jag befinner mig alltså på Gothia för tillfället. Och tack vare att jag är en spelare (om än en skadad sådan) så får jag låna denna dator gratis, nice! Det har gått relativt bra för oss. I första matchen mot ett norskt lag så fick vi storstryk med 6-0, fast än vi spelade ganska bra. Andra matchen mot Åtvidaberg vann vi och likaså den tredje mot AIK. Detta betder alltså att vi kom tvåa i gruppen och gick vidare till A-slutspel. Vi var grymt nöjda och speciellt matchen mot Åtvidaberg gicl riktigt bra.
Så imorse spelade vi trettioandradelsfinal mot ett amerikanskt lag. Otroligt jämn match. Jag höll på att spy av nervositet och skrek mig hes efter bara några minuter. Det var så otroligt spännande. Och ännu mer spännande blev det när matchen slutade 1-1 och vi gick vidare till straffar.
Jag minns knappt hur det gick till, men vi åkte ut. Det var hemskt. Alla var grymt ledsna och det kändes bara så sorgligt, nu när vi kommit så långt. Jag sörjer fortfarande, men några hekto godis, lite läsk och en glass senare så känner jag mig betydligt bättre.
Dock så har ett killag i våran klubb gått vidare och spelar nu på Heden, vilket är ett ställe där arrangörerna placerar de matcher som de tror skall dra mest publik. Så det är där jag befinner mig nu, och snart så sätter deras match igång. Kön bakom mig börjar redan bli lång så... Vi hörs!

Video killed the radio star - del 3

2009-07-16T16:46:00.000+02:00

Rubrikerna till de två senaste inläggen syftar ju på en låt. En låt som är så bra att jag helt enkelt är tvungen att blogga den!

Video killed the radio star - del 2

2009-07-15T17:08:00.000+02:00

Och här kommer den andra radion! Är det inte helt otroligt snygga (lite skitiga, dock)?

Video killed the radio star

2009-07-14T15:36:00.000+02:00

För ett tag sedan så var jag hemma hos min faster och fick plocka på mig lite saker ifrån ett av hennes alla torp som står fulla med bråte. Jag fick med mig en massa fina saker som väntar uppe på vinden tills jag flyttar hemifrån, om jag har ork så kanske jag visar dem på bloggen så småningom. I torpet fanns också två gamla radioapparater. Jag tyckte de var för fina för att jag skulle kunna ta dem, så jag lät dem stå.
För någon vecka sedan (eller två) fyllde Viggo 1 år och min faster var på besök. Hon berättade att en man hade hyrt torpet och skulle börja renovera det. Jag frågade vad som skulle hända med allt bråte som stod i huset och hon sa att "det har han väl kastat". I panik bad jag henne att kolla upp om radioapparaterna också hade blivit kastade och hon lovade att göra det.
Gissa vem som fick ett mycket trevligt samtal i helgen? Så nu sitter jag här och är lycklig över mina fina radioapparater. Oh, vad lycklig jag är!

Jag har inte hunnit göra rent dem ännu, men här är en av dem, den andra får ni se imorgon!

Idag är det Gothia som gäller!

2009-07-12T11:46:00.000+02:00

Idag bär det av till Gothia! En vecka med bara fotboll, det ska bli gött! Klicka här för att se vårt spelprogram.

Packar

2009-07-11T23:46:00.000+02:00

Kom hem från farmor idag, och imorgon bär det av till Gothia! Just nu är det packa, packa, packa som gäller.

God natt, på er!

Solglasögon

2009-07-10T14:39:00.000+02:00

Vic kom nyligen hem efter att ha tillbringat 10 dagar i Italien (Ja, jag är mycket avundsjuk!), och se vad hon hade med sig till lilla mig! Så fina!

Nu lämnar jag staden

2009-07-09T17:31:00.000+02:00

Hej folks!
Idag drar jag ut på vischan och kommer hem på lördag! Ska bli mys att komma bort från staden ett tag.

Ha det!

Fuck my life

2009-07-08T16:56:00.000+02:00

Åh, jag måste bara tipsa om den roligaste bloggen jag någonsin läst! Det är tack vare Vic och hennes Survivial Guide som jag hittade den.
"F my life" heter den och går i korthet ut på att folk skickar in korta, olyckliga historier ur deras liv. Det är med skräckblandad förtjusning som man läser den, oftast är det roligt, men ibland så är det bara hemskt. Läs den, vettja!

Internskämt

2009-07-08T16:40:00.000+02:00

Idag har jag varit på stan med Jakob. Jag har gjort av med alldeles för mycket pengar.

En nostalgisk födelsedag

2009-07-06T18:53:00.000+02:00

Idag fyller min lilla Meija 5 år! Jag som fortfarande tycker att hon är en bebis... Mormor och Gunnar kom förbi och Meija har fått en hel massa möbler till sitt dockskåp som hon fick i julas.
Själv hade jag min fasters gamla dockskåp när jag var liten (och det hade exakt samma planlösning som Meijas) och jag minns hur underbara jag tyckte de där små möblerna var. Och stekpannan... Ack, ack, som jag älskade den där stekpannan! Dock så fick jag aldrig belysning till mitt dockskåp, så nu när Meija har fått det så blir jag alldeles till mig. Det finns inget häftigare än att ha små lampor i sitt dockskåp! Meija har tillbringat hela eftermiddagen framför det där dockskåpet och jag tror jag ska gå och göra henne sällskap, och återuppleva gamla barndomsminnen...

Här har vi köket...

Och badrummet...
Sovrummet.
Hallen.
Och sist, men inte minst, vardagsrummet!

Det blir inte mycket bättre...

2009-07-05T22:50:00.000+02:00

Det finns vissa låtar som har en så stark inverkan på mig. Låtar som det inte bara går att lyssna på som lite bakgrundsmusik. Låtar som får mig att stanna upp och lyssna när den spelas i en affär, eller som får mig att lägga ifrån mig boken som jag läser bara för att lyssna. Det går inte heller att fortsätta med vad jag tidigare höll på med förrän låten är slut.

Don't Damn Me är en sådan låt.

Så fort introt sätter igång så fylls jag av en konstig känsla. Jag vill liksom ta djupare andetag, och det känns nästan som om det kittlas i lungorna. Och så blir jag alldeles lycklig och lugn.
Hm, det låter ungefär som om jag beskriver ett heroinrus... Men what to do? Låten är ju för sjutton genialisk! Och den måste vara skriven av genin, även om det ät svårt att tro när man ser Axl Rose idag...

Well, well... Mina damer och herrar, lyssna och njut!

Axl Roses underkläder

2009-07-04T23:52:00.000+02:00

När jag satt och kollade på GnR-videos igår var det en sak som slog mig. I alla, no kidding, jag menar ALLA, videos så sprang Axl Rose runt i bara kallsingarna (jag snackar live-videos här). Jag kan förstå att det är varmt på scen. Jag kan också förstå att Axl kanske hade tillbringat timmar på gymmet för att få en fast liten rumpa, som han gärna visar upp. Men ändå. Är det inte lite... disturbing?

Jag säger som Egoina:

2009-07-04T21:42:00.002+02:00

Handla inte när du är hungrig.

Jag får inte bara konstiga idéer, jag har tvångstankar också...

2009-07-04T14:07:00.002+02:00

Apropå gårdagens inlägg om konstiga idéer... Jag skrev att det inte handlade om tvångstankar, utan snarare om att jag bara får lust att göra diverse saker. Och det var helt sant. Men ni ska inte tro att jag inte har några tvångstankar för det, inte. Nej, jag har minst lika många tvångstankar som jag får konstiga ideér.
En av dem är till exempel att jag alltid måste kolla i brevlådan innan jag går in. Men den gäller bara hemma hos mamma. Hos pappa vet jag knappt vart brevlådan sitter...
Det spelar ingen roll om jag kommer hem efter skolan, bara har gått ut och slängt sopor eller om jag kommer hem mitt i natten. Oavsett så måste jag titta i brevlådan innan jag går in genom grinden. Jag brukar dock titta mig omkring lite diskret innan jag öppnar locket om det handlar om någon udda tidpunkt.
Jag menar, jag vill ju inte att grannarna ska tycka att jag är konstig.

Youtube - det nya bantningsmedlet

2009-07-03T21:27:00.001+02:00

Jag hade tänkt gå till Ica och köpa godis, chips och läsk i mängder med mammas Ica-kort, men gissa om jag inte fastnar på youtube, tittandes på en massa gamla liveklipp med Guns N' Roses? Så nu har Ica hunnit stänga och här sitter jag och funderar på vad man gör på en fredagskväll om man inte har godis.
Tacka vet jag jordgubbskräm.

Tråkiga cyklister och lustiga öron

2009-07-03T18:48:00.003+02:00

Ibland flyger vissa konstiga tankar och idéer igenom mitt huvud. Det är inte tvångstankar, jag får snarare bara en otrolig lust att göra något som jag kanske inte borde göra.
Till exempel då Vic skjutsade mig på sin cykel, och vi mötte en cyklist som också skjutsade någon. När de hade cyklat förbi frågade jag Vic om hon någonsin får lust att göra konstiga saker. Hon fågade hur jag menade och jag svarade "Jamen, som till exempel med de där som cyklade förbi nyss. Jag fick plötsligt bara lust att skrika 'Ööööhöhöhöhböhböhböh!' och göra devil horns åt dem..."
Hon bara skrattade till svar.
Eller ett annat exempel som hände idag på bussen:
Framför mig satt en man som såg ut att vara någonstans mellan 25 och 30 år gammal, och jag fick plötsligt bara en jättestor lust att dra hans i öra. Bara känna lite på det.

Är det bara jag som får sådana idéer eller...?

En kropp, två viljor

2009-07-03T13:03:00.002+02:00

Wow, när jag ser det här klippet blir jag verkligen grymt imponerad av dessa tjejer! De är så synkade och smidiga! Jag blir liksom så glad, för de verkar verkligen ha levnadslust och de är inte bittra över sitt öde. Lyckoboost!

På dagens meny...

2009-07-02T20:16:00.000+02:00

Gissa vad jag åt till lunch idag?

I'm a rich bitch

2009-07-01T17:18:00.000+02:00

Jag har just upptäckt en ganska trevlig sak med att ha skadat knät.
Ni förstår, jag kan ju gå, men inte så jättelångt. Detta leder till att jag helst stannar hemma och vilar (läs: sover halva dagarna och äter godis resten) och det innebär ju att jag aldrig åker ner på stan. Och vad gör man på stan om inte spenderar pengar? Så plötsligt sitter jag har med 3000 kronor och förstår ingenting. I vanliga fall är jag glad om jag ens har en hundring att spendera... Så nu är det alltså dags att börja kartlägga stadens alla second hand-butiker, för så fort knät blir bättre så är det jag som ser till att ego inte längre behöver gå runt med omaka strumpor (nej, jag köper inte strumpor second hand) och för små byxor! Sweet...!

Det är en itsy bitsy teenie weenie...

2009-06-30T13:42:00.001+02:00

Förra veckan sydde jag mig, sommaren till ära, en bikinitopp. Jag är mycket nöjd med resultatet! Ikväll är det dags för invigning, och det är i alla fall en sak som är säker: Den aldrig lär torka eftersom den är sydd av ett gammalt påslakan. Men ni känner mig, jag sätter då alltid form före funktion...

Ta-daa! Vad tycks?

Domus-Paleys

2009-06-29T13:11:00.003+02:00

Nördig och nostaligisk som jag är så satt jag och lyssnade på Styles senaste skiva, "Vill ha dej igen", på Spotify. Plötsligt börjar en låt som jag känner igen att spelas. En låt som jag senast hörde på mellanstadiet, och nu helt glömt bort. Mina ögon tårades nästan lite när nostalgin slog till, och jag börjar nynna med:

"Vi såg på varann'..."

Men sen får jag en smärre chock.

What the fuck, liksom, handlade inte den här låten om en korvkiosk?

Det blir bättre

2009-06-28T23:54:00.000+02:00

Ni ska veta att det är en mycket glad norbybo som skriver detta inlägg. Hon är glad för att hon kan gå.
Tidigare gånger då jag skadat knät så har jag gått på kryckor i ungefär en månad, nu har det gått lite mer än en vecka och jag går ganska bra. Dock så haltar jag lite och får ont av att gå längre sträckor. Men ändå, jag kan till och med cykla! Känt känns fortfarande väldigt ostabilt, jag kan varken räta ut det eller böja det helt, men jag hoppas att det snart blir bättre. Fast det blir inget Gothia för mig... Jag åker med, såklart, men jag kommer inte spela. Antagligen så kommer jag inte kunna fortsätta alls. Inte förrän jag tränat upp musklerna runt knät tillräckligt, i alla fall.

Men nu är jag i alla fall glad, för knät är ju faktiskt användbart!

I'm off!

2009-06-27T18:39:00.000+02:00

Nu ska jag iväg till Linnea för att mysa och ha filmkväll!

So long!

På väg till stugan

2009-06-27T11:03:00.000+02:00

Idag blir det en riktigt lat dag ute i farmors stuga med en del släkt, (förhoppningsvis) en massa mandelkubb (Hoppas, hoppas, hoppas...!) och några partier poker.
Precis som en dag på sommarlovet ska vara, med andra ord.

Ha det gött, folks, och passa på att lapa sol och andas frisk luft så länge det går!

Fansen gråter, media hurrar

2009-06-27T01:12:00.000+02:00

Jag har redan skrivit om det en gång, och jag gör det igen. Michael Jacksons död, alltså. Denna gång är det inte för att skriva några sentimentala rader om hans storhetstid, nej, denna gång tänkte jag skriva om hur otroligt lyckliga alla kvällstidningar måste vara vid det här laget. Jag menar, hela sommaren är ju räddad, det här kan dom leva på hur länge som helst. Den närmaste veckan så lär ju så gott som varenda tidning tillägna the king of pop åtminstone några sidor om dagen... Och kolla bara på bloggportalen.se! I skrivande stund så har hela 295 bloggar skrivit om det här. Eller ja, 295 bloggar har länkat till Aftonbladets artikel om Jacksons död... Men ja, det förvånar mig inte. Precis, som många redan har sagt, så kan hans död lätt jämföras med Elvis Presley död.
Och det är inte bara kvällstidningarna som slipper leva på bröd och vatten den närmsta tiden. TV kommer också att få en del av kakan. Kan ni ens föreställa er hur många minnespogram och dokumentärer som kommer att börja sändas nu? Och radio för den delen... Vi kommer att få höra Jackson tills alla hans texter sitter som spikade i huvudet på oss.

Det jag kommer att säga nu kommer att låta helt fel och är så politiskt okorrekt som det bara går, och många kommer säkert att missförstå mig, men jag ser fram emot Madonnas död
.

Vad tidningarna har skrivit om Michaels Jacksons död:
Aftonbladet
DN
Expressen
SvD
Metro

Bloglovin!

2009-06-27T00:25:00.005+02:00

Förresten, följ min blogg med bloglovin!

Ny design! Vad tycks?

2009-06-27T00:16:00.001+02:00

De senaste dygnen har jag lagt mer tid på att greja med layouten än att skriva några riktiga inlägg. Men nu är jag klar, och detta är resultatet! (Om det fortfarande är samma gamla design, testa att trycka på F5) Fortfarande rosa (det gick inte att byta), men med en mycket mer egofixerad header. Precis som sig bör.

Så... Detta är alltså förvandlingen:

1. Rosa och puttenuttig.

2. Byte av mall.

3. Lite ändringar i mallen, bland annat byte av bakgrundsfärg.

4. Ny header och några sista små ändringar.

Jag kommer antagligen att ändra lite småsaker här och var allt efter som tiden går, men nu vill jag veta vad ni tycker! Fint? Fult? Varför? Berätta!

(Själv använder jag Firefox, om ni använder någon annan webläsare så berätta gärna i kommentarerna om det ser ut som på bilden eller om det ser annorlunda ut, så att jag kan fixa till det!)

Blogg under renovering.

2009-06-26T02:28:00.000+02:00

Michael Jackson död

2009-06-26T01:06:00.000+02:00

Dagens chock. Helt klart. Jag har egentligen aldrig lyssnat på Jackson, snarare bara gillat vissa låtar. Men han är bara en artist som alltid har funnits där, och det känns overkligt att han skulle kunna dö. Men han är ju en människa som alla andra.
Jag känner mig lite sentimental...
Men jag blir faktiskt ledsen oavsett. För det är trots allt sorgligt att denne man som har gjort en helt del grym musik ska dö när han bara är 50 år. Synd bara att han skulle förstöra sig med en massa operationer och sedan bli anklagad (eller blev han till och med dömd?) för att vara pedofil. Jag måste erkänna att jag tyckte han var lite creepy nu på äldre dar', but still. Det är Michael Jackson. King of pop.

Snyftsnyft. Sönrvelsnörvel. Okej, nu får det vara slut på känslorna. Jag blir ju nästan lite generad över hur jag beter mig.

AC/DC 21/6 2009

2009-06-25T01:29:00.001+02:00

Nu ska jag äntligen berätta lite mer om konserten. Eller, well, jag tror jag ska låta bilderna tala...
Men kort och gott kan jag säga att vi hade grymt bra platser då man kunde gå upp till läktaren från ståplan, så vi gick helt enkelt och upp och satte oss i en trappa i läktaren och så var knäproblemet löst! Vidare så var konserten väldigt bra. En lagom mix mellan gamla och nya låtar, härlig stämning (trots att det kändes lite märkligt att sitta längst bort från scen istället för att stå långt fram i den hoppande massan och skrika för full hals) och en hel massa fyrverkerier, kanoner, eld och konfetti. Och en strippande Angus Young som spelar ett femton minuters långt gitarrsolo, of course. Vad mer kan man sakna?

Ett stycke syster i ett träd.

Folkhav och scen.

En Hanna med en massa hår i ansiktet.

Folk.

Någonstans hörde jag att vi var 57 200 personer...

Syskon.

Den enda (någorlunda) lyckade bilden från konserten.

Kan ju bara säga att DN's recensent, Fredrik Strage, träffade spiken mitt på huvudet när han skrev den här recensionen. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Och frasen "Det är lättare att undvika Hultsfredsfestivalen i Hultsfred än ett Ullevigig i Göteborg" sammanfattar då hela helgen.

Att sitta inne eller att inte göra det...

2009-06-23T16:29:00.000+02:00

Var ju som sagt på AC/DC i söndags och idag hade jag tänkt skriva ett långt och utförligt inlägg om konserten och vistelsen i Göteborg. Men så kom andra saker i vägen (sol, grillning...) och nu ska jag träffa Jakob om en halvtimme och hinner inte skriva det inlägget. Därför drar vi ut på spänningen ytterligare och väntar till imorgon!

Så ha det gött nu, folks! Ut i solen och lek, plocka lite blommor eller bygg en koja! Själv ska man grilla bananer...

525,600 minutes - how do you measure, measure a year?

2009-06-23T01:44:00.009+02:00

Jag hittade just en lite rolig blogg som jag vill tipsa om, "365 saker du kan göra!" heter den. Resten får ni ta reda på själva...!

Äntligen hemma!

2009-06-22T23:56:00.000+02:00

Hemma igen efter ett veckoslut (och början) i Göteborg. Mer får ni veta imorgon!

AC/DC - here I come!

2009-06-21T12:03:00.002+02:00

Just nu befinner jag mig på tåget på väg till Göteborg. Ikväll är det AC/DC för hela slanten och imorgon ska vi göra staden!

Ha det la gött, folks!

Djup depp

2009-06-21T00:22:00.000+02:00

Jag är inte så pepp på att blogga just nu. Jag är faktiskt inte pepp på något alls just nu. I torsdags så skadade jag nämligen mitt knä igen. Fast höger denna gång. Ännu en pajad menisker... Detta innebär alltså att jag kommer att spendera typ halva sommarlovet på kryckor. AC/DC-konserten som jag och Ida ska på i helgen kommer att bli ett fiasko då vi kommer att behöva sitta på campingstolar längst bak. Jag som ville ha ståplats just för att kunna stå så långt fram som möjligt. Längst bak är det ju inte direkt någon bra stämning... Jag kommer inte heller kunna åka till Peace and Love och inte kunna spela på Gothia.
Det känns så värdelöst att det ska hända just nu, inte ens en vecka in på sommarlovet. Vad ska man ha sovmornar till när man vaknar flera gånger per natt på grund av knät. Vad ska man ha fint väder för när man inte ens kan vara ute. Nej, för jag kan inte göra någonting. Ingenting alls. Eller jo, jag kan titta på TV och jag kan sitta vid datorn. Jag kan inte bada, inte åka ner på stan inte gå promenader och inte ens sy. Jag har lust att bara ge upp och dö på fläcken. Jag är bitter.

Victoria vet i alla fall hur man ska muntra upp mig. I torsdags efter träningen så kom hon förbi med choklad och ett Nemi-album. All kärlek till henne!

Att träna är underbart

2009-06-18T23:17:00.000+02:00

Igår morse vaknade jag upp av att min mobil ringde och texten "Gå ut och jogga!!" blinkade på skärmen. Jag hade säkert lagt in den där texten i min mobilkalender någon gång i vintras under min hurtiga period då jag såg träning i ett rosenskimmer och trodde att mitt knä bara kunde bli bättre.
Sedan slog verkligheten tillbaka och gamla, lata och sockerberoende Hanna kom tillbaka.
Well, well... Det var bara att lyda tyckte jag, då det är Gothia om en månad och jag inte vågar åka dit med min nuvarande kondis. Så jag klämde mig i träningskläderna, åt en banan, insåg att mina joggingskor var borta, sprang över halva Norby (läs: från pappa till mamma) för att få tag på dem och tog mig en bit kladdkaka ur mammas kylskåp i förbifarten.
Fit for fight.
Väl ute i bushen (även kallat elljusspåret) så kom jag på en strålande idé. Jag skulle slå till på stort, tänkte jag, och köra på intervallöpning istället för en vanlig joggingrunda. Så jag började springa, och när jag hade sprungit så långt att jag insåg att intervaller endast är för machosister, så hände det fruktansvärda:
Jag saktade in efter att ha sprungit allt jag hade en sträcka, men eftersom sommarvädret har i Norden är så underbart så var spåret halt och lerigt och jag halkade. Tacka vet jag att det inte hände under elljusspårets lervällingsfyllda sträcka... Framstupa föll jag, och som i slow motion såg jag hur marken närmade sig. Jag kände hur smärtan brände i händer och knän när jag tog emot mig och det tog något ögonblick innan jag insåg att jag borde resa på mig innan något hurtigt träningsfreak såg mig. Jag övervägde att bete mig som mina kära och hurtiga lagkamrater antagligen hade gjort, och skrubbat bort gruset i såren med lite mossa, tryckt in lite granris i dem och bundit fast det med ett snöre av flätade grässtrån och sedan fortsätta med träningen.
Men sen så insåg jag att det gjorde för ont och jag haltade hemåt i ett töcken av självömkan och med en rännil av mörk blod som rann ner för benet.
Väl hemma så bemöttes jag av en garvande Helena som tyckte jag var fjollig som inte kunde göra rent såren. "Ställ dig i duschen och gnugga in lite tvål så ska du se att smutsen försvinner." Men det räckte med att titta på såren för att jag skulle känna mig svimfärdig, och jag insåg plötsligt varför jag aldrig har velat bli läkare. Jag är rädd för blod. Och smärta. Oh, så rädd jag är för smärta. Efter att ha suttit och duttat runt såren med en fuktig bomullstuss i en halvtimme och kvidit mig hes så insåg jag att det bara fanns en person på denna jord som skulle kunna göra detta någorlunda smärtfritt.
Mamma.
Så jag haltade hem till mor min och hon fattade vinken direkt. Jag hade knappt hunnit öppna grinden och ylat lite om blod och grus innan hon satte mig i badrummet och körde in både händer och knän under vattenkranen samtidigt som hon matade mig med marshmallows. En haltimme senare kunde jag gå därifrån med rena sår och omplåstrad till hundra.

Jag säger då det... Bara mammor vet hur skrubbsår skall tas.

Så sant som det är sagt...

2009-06-16T20:26:00.000+02:00

Ja, de kan ju i alla fall inte skylla lågkonjunkturen på oss...

Ansiktsboken

2009-06-15T17:26:00.001+02:00

Alltså nog för att jag är populär... Men när folk från Indonesien börjar lägga till mig på Facebook så känns det liiite konstigt...!

Noa

2009-06-14T13:06:00.000+02:00

Alltså jag säger bara det... Min lillebror är gulligast!

Dagens citat

2009-06-14T01:45:00.001+02:00

Okej, okej.
Jag ska berätta allt om Sweden Rock och 80-tals dagen! Men jag måste ju först haffa Vic och sno hennes kamera så jag kan visa er alla underbara bilder...!

Men än så länge får ni nöja er med ett litet utdrag ur en konversation som är så kopierat från Lisas bilddagbok, men så underbart att alla borde få ta del av det!

Dagens personliga rekord

2009-06-03T22:41:00.000+02:00

Idag har jag slagit personligt rekord, och ärligt talat, jag är grymt stolt. "Vad för rekord?" undrar ni såklart. Jo, det ska jag berätta för er...
Jag och Vic skulle köpa lite godis till helgen, så vi åkte ner på stan och gick till första, bästa och någolunda billiga kiosk. Vic hittade inte så mycket hon gillade, hon köpte väl lite för ca 14 kr och gick till en anna kiosk för att hitta bättre godis. Jag däremot, jag bara öste ner godis. Ni ska veta att jag inte köpt godis sedan jag började spara pengar, alltså typ ett halvår sedan, och när jag upptäckte att kiosken hade THE kola med choklad i (Ida, du vet vilken jag talar om...) som dumma Ica Norby slutade sälja i vintras så förlorade jag kontrollen helt. När jag plockat på mig ganska lagom med godis (dvs. åtminstone en skopa av varje god sort) så kände jag mig rätt nöjd. I samma stund går en gubbe in i kiosken. När han ser mig stå där och klappa på min lilla påse nöjt så brister han ut i gapskratt. Jag överdriver inte, gubben kunde inte sluta garva. Och efter ett antal skrattsalvor senare så klämmer han ur sig "Du får ursäkta mig för att jag skrattar..." och fortsätter skratta. "Ehh... Det är lugnt..." säger jag lite förvirrad och lägger upp min påse på vågen i kassan.
"107 kr, tack."
Först tror jag inte snubben i kassan, så jag glor på honom ett tag. Sedan vandrar min blick vidare till vågen. 1,3 kg. Och så vidare till displayen som visar priset. 107 kr.
Lätt värt det.

Så nu har jag ångrat mig, jag sak inte ägna helgen åt musik. Jag ska ägna den åt godis.

Om ett dygn...

2009-06-03T14:09:00.002+02:00

Imorgon bär det av!
Till Sweden Rock, of course. Jag är så grymt pepp, tänk er: En hel helg full med bra musik gånger tusen och åter tusen. Wohoo!
Enligt vädergubbarna på TV så kommer det bli kyla, regn och mulet, kanske inte det bästa förutsättningarna när mans ka bo i tält. Men regnkappan och kanske även stövlarna ska med så jag tror det är lugnt.

Nu har jag slöjd, so long!

Vart tog min syster vägen...?

2009-05-30T00:20:00.000+02:00

Läser bloggen som jag trodde tillhörde min kära storasyster, men så läggs lite bilder upp och jag upptäcker att bloggen drivs av någon vuxen tjej med en lång vuxen frisyr och som konstigt nog är otäckt lik min egen mor... Konstigt det där...

Såhär ser min syster ut:

Om ni har någon information om vart hon kan ha tagit vägen, snälla, maila/ring mig genast!!

10 dagar kvar

2009-05-24T20:32:00.000+02:00

Den här långhelgen har jag knappt sovit något alls. Det syns. Däremot har jag grillat mycket. Och tankat på mitt kontantkort för första gången sedan augusti. Det är stort! Så jag uppmanar alla med Comviq att bomba mig med sms, ni har en månad på er!

USA.

Förresten...

2009-05-16T13:44:00.000+02:00

Sa jag att det var bäst...?

Ingen kommer undan (inte ens i Sverige)

2009-05-16T00:14:00.000+02:00

Åh. Underbart. Fantastiskt. Tinnitusframkallande. And once again, underbart. Vad finns det egentligen mer att säga? Konserter är bäst när man kan varenda låt, har en grym plats och dansar bredvid ett par fulla 40-plussare (well... den sista saken kom med av bara farten...). Nejmen det var helt enkelt bäst. Det känns bara overkill att beskriva varenda ord hon yttrade, trots att de snurrar runt, runt i mitt huvud just nu. På plats träffade vi även på en massa trevligt folk. Ja. Som sagt. Kvällen var helt enkelt bäst.

Nedräkningen har börjat...

2009-05-15T20:07:00.000+02:00

I helgen gick jag och Vic förbi ett affischplank när vi skulle till bussen. Där såg jag en fin affisch som fick följa med mig hem.

Nu är det bara en timme kvar.

Det blev en Noa!

2009-05-15T00:10:00.001+02:00

Gissa vem som fick en lillebror klockan 03.03 i(går)natt?
Congrats to me!

Vad var det jag sa...?

2009-05-13T23:32:00.000+02:00

Dance, Dance, Dance

2009-05-13T14:21:00.001+02:00

Jag upptäckte just hur irriterande det är att videon i mitt tidigare inlägg sätter igång så fort man går in på bloggen. Men det är ju inte mitt fel att youtube inte ens kan se till att skaffa sig lite bra musikvideor.

Idag är det Operation Dagsverke, och istället för att njuta av en ledig dag så sitter jag här med en berg (No kidding. Ett berg.) av engelskauppgifter som ska vara inlämnade på fredag. Jag är inte ens halvvägs... Wish me good luck.

Han sätter då alltid huvudet på spiken

2009-05-11T21:27:00.000+02:00

The wave can't stop

2009-05-10T20:59:00.006+02:00

Året var 2006. Hanna Mellin, numera känd som "Norbybo" gick i årskurs 6 på Malmaskolan i Uppsala. Hon hade nyligen upptäckt Red Hot Chili Peppers. En pojke i hennes klass, låt oss kalla honom "Alex" (lättast så, han heter ju det), var väldigt insnöad på Nirvana. Hanna var Guns N' Roses-nörd sedan ett tag tillbaka.
De började diskutera musik. Det visade sig att pojken var minst lika förtjust i Red Hot Chili Peppers. Hanna lånade ut en skiva av Guns N' Roses till Alex och fick låna en Nirvana-skiva i utbyte. Hon föll direkt för Nirvana. Likaså gjorde han för Guns N' Roses. Denne pojke introducerade även Hanna för Red Hot Chili Peppers låt "Can't Stop".
Tre år senare.
Hanna inser att detta, det är så nära perfektion man kan komma.

Tänk att man man tappar kontakten med folk så fort. Nu ses de bara som snabbast när de passerar varandra i korridoren.

¿Que voy a hacer?

2009-05-03T20:59:00.001+02:00

För ett tag sedan, som säkert har blivit många månader sedan vid det här laget, så undrade någon hur det gick med mitt eko-år. Well, well. Tänkte att det var dags att berätta lite mer om det... Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har det funnits ett nödfall, men annars går det som på räls. För helt ärligt talat så har jag inte råd att köpa något alls. Egentligen har jag inte ens råd att köpa en glass, och om jag trots allt gör det så måste jag ringa mamma och desperat be henne att höra av sig om hon behöver barnvakt någon gång snart. Anledningen till denna pengatorka? Varför jag inte shoppar extra mycket nu när jag får 700 kr i månaden (och visserligen ska köpa allt själv)? Jo, jag säger bara: festivaler. Varenda krona jag får tag på sparar jag till denna sommars festivaler. Så jag hoppas ju att det kommer bli grymt kul, eller nej, det ska bli grymt kul. Annars skulle jag inte prioritera bort saker som hela underkläder, BH:s i rätt storlek och kläder som värmer på svala vårkvällar (då brukar vinterjackan få åka fram istället (eller så tar jag Jakobs jacka)).

Så, summan av kardemumman är alltså att jag inte shoppar alls. Och det, det är väldigt mycket eko.

What happens in a year

2009-05-01T23:47:00.000+02:00

Nu är det maj igen. Ah, det är en härlig månad.
För ett år sedan så var jag så gott som bloggberoende och antalet blogginlägg låg på topp. Nu... finns det mycket annat som är roligt. Fast bloggen är också kul! Det är bara jag som är lat... Men det är nästan läskigt hur fort tiden går. Kan ni tänka er, att för ett år sedan så var jag bara ytligt bekant med Madde, Lisa och Alice, och hade inte ens en aning om vem Elin var. Nu känns det som om jag känt dem i år. Hela livet! Det är galet, det där.

Nu ska jag drömma mig bort bland konfabilder och lägerlåtar. Godnatt, folks!

I'm a bonde, yes I am

2009-04-28T22:30:00.000+02:00

Bondlivet går bra hitills. Jag har ägnar dagarna åt att skrapa bajs, diska mjölkmaskiner, rensa behandlingsboxar, bli uppäten av kalvar, träffa veterinärer, plasta av landskapsmarshmallows, bli nertrampad av stora kossor och klappa lagårdskatter. Det är mysigt. Lite skitigt dock, och det är lite jobbigt när lukten av någon kossas diarréattack sprider sig i hela lagården. Men annars så är det bara mys. Det är dessutom riktigt skönt att bara behöva gå upp ur sängen , äta frukost och borsta tänderna (och klä på sig kanske) och sedan gå. Det tar ju bara en halvtimme. Var har bondelivet varit hela mitt liv?

Norbybon goes bonde

2009-04-26T20:08:00.000+02:00

Prao imorgon. Själv ska man tillbringa dessa två veckor på en bondgård. Och skaffa bondbränna, of course.

OCH NU BLIR DET SKAMLÖS REKLAM!

2009-04-26T18:19:00.000+02:00

Och nu har turen kommit till mig att joina (Oh no! Vad är detta? "Joina"? Victorias nördtermer har övertagit hela mitt vokabulär!) gänget med uppköpta bloggare. Eller vänta... Jag gör ju faktiskt det här helt gratis. Well, då kan man i alla fall inte kalla mig uppköpt (men däremot mycket partisk)...
Okej, jag ska komma till saken... Det är ju så att några mycket begåvade killar i min bekantskapskrets (okej, det där blev nästan lite för formellt...) spelar i ett mycket bra band, och nu har de släppt en demo! Hurray! Hurrayhurray! Alltså tycker jag att ALLA ska lyssna på den, omedelbums!
Riktigt bra faktiskt.
Så lyssna!
(Antingen nedan eller på deras MYSPACE)

För 4 månader och 23 dagar sedan...

2009-04-22T21:12:00.000+02:00

Idag använde jag mig av "nödfallsregeln" för första gången i år. Tjaa... Det är ju inte jättedåligt faktisk... Det har ju nästan gått en tredjedel av året nu. Jag behövde i alla fall nya fotbollsskor, och eftersom Maria och jag tycker om våra fötter så mycket så kom vi överens att de inte skulle behöva stå ut med några begagnade dojjor. Eller... Okejdå. Det är i ärlighetens namn så att mina fötter är jättekräsna, jag måste ha hålfotsuppbyggnad i mina skor, till exempel. Jag har haft skor utan uppbyggnad i hålfoten en gång och... aj. Aldrig mer. Jag fick grymt ont i vristerna, har ingen aning om varför, men pappa är likadan så... I alla fall, vad det gäller vardagsskor så kan de vara begagnade för min del, men när det kommer till skor som man tränar i, som måste formas efter foten för att ge de perfekta stödet, då räcker det inte med ett par beggade skor som redan än ingångna av någon annan. Så det bar av till Stadium. Vi hade fått något erbjudande, ta tre, få billigaste paret på köpet. Jag hittade de perfekta fotbollsskorna, hade kostat 1800 kr, nu låg de på 500 kr. Grymt bekväma. Helena hittade några skor hon blev väldigt förtjust i och pappa letade som en tok efter ett par han gillade. Efter ett tag tyckte han att han inte hittade några och de började liksom att "Hanna, du kan ju kolla om du hittar något," och pekade mot tygskorna "Converse, kanske?"
Om detta hade hänt för fyra månader och 23 dagar sedan så hade jag nappat direkt, skrikit förtjust och kastat mig över alla Converse i butiken (Jag, märkesnörd? Va?) men nu ska fick jag plötsligt ångest. Samtidigt som jag ville ha dem och egentligen behöver ett nytt par tygskor ( men håller bestämt fast vid mina gamla) så får jag ju inte köpa oekologiska skor. "Men det är ju inte dina pengar," sa de. Och vi fick dem ju i princip på köpet. Men det spelar ju egentligen ingen roll om de var gratis eller inte, för jag vill ju inte uppmuntra överkonsumtion. Det var en av anledningarna till att jag ens hoppade på den här galna karusellen. Så jag stod där och velade. "Ska jag? Ska jag inte...?"
Till sist kom min räddning. Pappa plockade upp ett par skor han provat tidigare och sa "Jag tar dem." Han orkade väl inte vänta längre. Inte mig emot. Jag blev riktigt nöjd faktiskt. Jag förstår ingenting. I'm telling you, om detta hade hänt 2008 så hade jag blivit riktigt onöjd om jag inte hade fått det där Conversen om jag hade blivit erbjuden dem. Vad är det för fel på mig? Plötsligt så är det lätt att spara pengar (Well... lättare.), och kul också. Om man sparar dem till festivaler och konserter, det vill säga. Riktigt kul. Jag är knäpp.

Askaba'!

2009-04-21T22:44:00.000+02:00

Måste bara infoga ett litet hurra... Jag ska på Veronica Maggio den 15 maj! Hurrahurrahurra! Tack Jakob! Tacktacktack!

Sweet summer

2009-04-21T22:41:00.000+02:00

Hej hallå, det känns som om var och vartannat inlägg här på bloggen handlar om hur lite jag egentligen bloggar. Med det är bara för att jag är lat.
Så nu skriver vi om något annat!
Jag och Vic ska till Sweden Rock Festival i år igen, jag är sjukt pepp! Kan det bli mer sommar, liksom? Och nu börjar ett litet frö av hopp fro... Hopp om att vi kanske, kanske möjligen skulle kunna åka till Peace and Love också. Hoppas! Hoppashoppashoppas! Det skulle bli en optimal sommar, det kommer en hel drös underbara band till Sweden Rock och minst lika många till Peace and Love, vad sägs om Miss Li, Lykke Li, Mando Diao, The Killers, Mötley Crüe...? Och nu har jag bara nämnt några! Ojojoj, vad kul det är att lägga pengar på festivaler! På musik! Jag är alldeles sprallig!

Nej, nu måste jag krypa till kojs. Godnatt på er, folks!

Jo, det är JAG!

2009-04-18T16:21:00.000+02:00

Gissa vem som kom tillbaka från det stora landet i väst denna morgon? Gissa vem som inte har blivit en endaste nyans brunare? Gissa vem som absolut inte orkar sammanställa något långt inlägg om resan just nu? Gissa vem som inte har sovit på 29 timmar och 20 minuter?

Fever, fever leave my heart alone

2009-04-05T23:36:00.002+02:00

Hej alla glada!
Imorgon bär det av till det stora landet i väst. Till Dallas, för att vara lite petnoga. För de som inte riktigt har hängt med i krokarna så är det alltså jag och mormor som ska åka och hälsa på mormors bror och resten av släkten på den sidan (dvs mina sysslingar). De pratar enbart engelska, jag har aldrig träffat dem förut och jag är livrädd för att göra bort mig.
Det har hänt mer på sistone än vad som hinns med att blogga om (läs: jag har inte använt datorn sedan i onsdags) men jag kör en snabbuppdatering som jag vidareutvecklar en annan gång:

Jag går inte på kryckor längre. Wiihoo!
Mina öron har berikats med ytterligare några hål.
Min magsjuka gick över relativt snabbt.
Jag fick just världens finaste klocka (precis som Jakob) i tidig födelsedagspresent. Foto och långt inlägg om dess perfektion kommer!
Jag är livrädd för att göra bort mig i USA.

Hmm... Det sista har jag visst redan skrivit. Men det tåls att nämnas.
Nu ska jag springa omkring i panik och försöka sammanställa min packning. Om de använder datorer på andra sidan Atlanten så kommer jag blogga därifrån, men man vet ju aldrig. Amerikaner...
Annars kommer det vara en (förhoppningsvis) lite brunare och mycket pankare Norbybo som skriver nästa inlägg.

Ha det gött, gott folk!

Wonderful

2009-03-31T20:58:00.000+02:00

Dålig uppdatering once again, jag vet jag vet... Men nu har jag faktiskt en ursäkt. Magsjuka.

Dagens Konfafest

2009-03-28T23:55:00.001+01:00

Jag antar att jag borde berätta om hur det gick under dramat idag... Och ärligt talat har jag i princip en abnorm blackout mellan min inledningsreplik och min avslutningsreplik. Fast jag vet att det gick bra. Jag tappade inga repliker och snubblade inte på något. Jag lyckades till och med att prata i micken fastän det var grymt disturbing att höra sin egen röst eka ut i hela kyrkan. Och ännu värre, att se sig själv på någon av filmdukarna som satt uppsatta överallt... Det vet jag, men jag minns det inte. Jag vet bara att jag skulle minnas det ifall jag hade gjort något fruktansvärt fel.
Efteråt kändes det ungefär som efter ett intensivt fyspass. Jag var liksom trött och sladdrig fast ändå väldigt nöjd över att ha gjort det. Jag fattar fortfarande inte att jag gjorde det... Flera hundra pers...
Resten av Konfafesten var riktigt lyckad, jag mådde i och för sig illa under i princip hela dagen (Voltaren T...) men annars så hade vi kul. Det var mys! Och med miljö och vattentema.

Om jag får tag på några bilder så lägger jag upp dem (om jag inte ser ut som ett livrätt pucko, dvs...).

God natt!

Roland The Headless Thompson Gunner

2009-03-27T23:30:00.000+01:00

Den senaste tidens nästa stora händelse kommer nu...
Vi firade min födelsedag i lördags, eftersom jag är i USA när jag fyller år (Wohoo! Can't wait!). Så då fick jag cirka gurka 1500 kr till USA och en ny digitalkamera! Fattar ni vad det innebär? Jo, att jag kommer kunna shoppa tills jag spyr i USA (eko-köret gäller inte utomlands) och att min blogg kommer att bli berikad med många fler bilder. När vi köpt ett nytt minneskort, dvs, för nu rymmer kameran bara 5 bilder... Men Norbybon är glaad!

Norbybon goes skådis

2009-03-27T23:06:00.000+01:00

Well, well... Var ska jag börja?
Hmm... let's see. Jo, vi tar det som hände först. Förra veckan (om jag inte missminner mig...) blev jag och Jakob tillfrågade om vi inte ville spela upp en liten teater på Konfafesten, som äger rum imorgon. Konfafesten kallas den dag så konfirmander från hela stiftet kommer till Uppsala för diverse workshops osv. Alltså, låt mig förtydliga detta: Vårt stift är det största i landet så det kommer alltså röra sig om närmare 1000 pers. som ska se på vår lilla dialog, som dessutom ska spelas upp i Domkyrkan. En fullsatt Domkyrka liksom. Hjälp.
Inte nog med det, en av deltagarna i detta lilla drama, eller predikan eller vad vi nu ska kalla det, är ärkebiskopen himself. Dubbelhjälp.
Jag ska alltså stå inför en hel massa folk, i någon galen utstyrsel och prata i mick. Trippelhjälp. Hjälp. Det svartnar för ögonen.

Fast missuppfatta mig inte. Det ska ju bli askul!

I'm not dead

2009-03-27T22:54:00.004+01:00

Okej, jag erkänner. Lite dålig uppdatering på sistone. Så jag antar att alla som en gång har läst den här bloggen har slutat eller så läser de den bara om och om igen eftersom de tror att jag har gått och dött eller något. Men, sanningen är bara den att jag är en mycket lat människa. Fast det är ju inte bara illa, för nu har jag en hel massa roliga saker att blogga om. Fast det skriver jag om i ett annat inlägg.

Fortsättning följer...

Okej.

2009-03-23T19:35:00.000+01:00

Nu hotar min syster mig snart till livet om jag inte bloggar. Alltså bloggar jag. Fast jag inte kan komma på något vettigt att skriva om. Så skriva något vettigt, det får jag göra en annan gång. Nu bloggar jag bara. Ren överlevnadsinstinkt.

Och nu ska jag plugga kemi och ta mig en dusch. Vi hörs.

Dagens tävling

2009-03-17T18:05:00.001+01:00

Vad letar man efter om man söker på "skallig negress lesbisk sångerska"?

Den som gissar rätt får en skunk.

Mina tankar på ett ben

2009-03-14T22:52:00.001+01:00

Nä, nu har jag fått så mycket klagomål (läs: jag är uttråkad) att jag helt enkelt måste ta och börja blogga igen. Inte för att jag någonsin hade tänkt sluta. Jag har bara inte haft någon lust den senaste veckan. Det började med att jag tänkte att "En dag kan jag väl hoppa över att blogga," och sedan blev det två... och så tre... och plötsligt hade det gått mer än en vecka. Fast oroa er inte. Ni har inte missat något. Det har faktiskt inte hänt något spännande alls på senaste. Jag har bara hoppat omkring på mina kryckor och tyckt grymt synd om mig själv som inte får spela fotboll på så väääldans länge. Eller kryckor och kryckor... Det är ju sååå vecka 10. Nu hoppar jag bara på ett ben. Jag har blivit grym på det, och min högra vadmuskel växer stadigt i takt med att min vänstra krymper. Jag hade liksom inte riktigt insett att detta skulle hända för än jag jämförde vaderna nu ikväll och fick panik eftersom min vänstra vad har drabbats av anorexia. Jag ser helt skev ut i mina olika stora vader. Jag känner att jag redan börjar få komplex. Hoppas att det hinner gå över till shorts-säsongen...

Dagens svammel

2009-03-06T23:31:00.000+01:00

Jag har ett stort problem.
Mitt lag har träningsmatch imorgon kl. 08.30. Jag kan ju, som bekant, inte delta. Däremot så vill jag mycket gärna åka och titta, (och nu kommer vi till själva problemet) men jag kan inte ta mig dit. Såvida jag inte vill hoppa på kryckor någon kilometer eller två så är det kört.
Fråga pappa om skjuts?

Hah... I think NOT.

Ojdå

2009-03-04T21:25:00.000+01:00

Oj, det förra inlägget blev nog ett av bloggens längsta, men så har det ju också varit en lång dag... Nu ska jag gå och leta upp någon mjukt och stort som är lätt att sätta på sig när man inte kan böja benet och flytta alla mina böcker från min underbara portfölj till en ryggsäck så jag överlever morgondagen i skolan.

Au revoir!
(Det är franska, va?)

5 timmar på Akademiska...

2009-03-04T21:02:00.002+01:00

Inatt fick jag i princip ingen sömn alls. Inte nog med att jag var tvungen att sova på rygg (är det ens möjligt?) så vaknade jag också titt som tätt och hade förbaskat svårt att somna om (på rygg) varenda gång. Jag gick upp kvart i nio, en dag då jag kunnat sova hur länge jag ville. Inte likt mig. Jag är fortfarande trött.
När jag väl hade masat mig upp och hoppat ut i köket så märkte jag att något var fel. Hela min fot och mitt underben var alldeles uppsvullet (och knät också, of course). Dessutom hade det antagit en lila-aktig färg. Först fick jag lite småpanik men sedan tog jag av mig knästödet som jag hade haft på mig sedan jag skadade mig. Jag har alltid på mig ett på varje ben när jag tränar för att få stöd, och min skolsköterska hade sagt åt mig att behålla det på för att dämpa svullnaden, men jag misstänkte att jag nu hade haft det på lite för länge. Några timmar senare ringde pappa och undrade om han skulle ringa vårdcentralen. Sagt och gjort. De sa åt oss att åka upp till barnakuten så vid två-tiden hämtade pappa upp mig och vi gav oss av.
På sjukhuset blev det mycket mer ståhej än vad jag hade väntat mig. Efter en halvtimme i väntrummet blev jag visad till ett rum av en sköterska, strax därefter kom en läkare och började undersöka knät. Då upptäckte vi att min uppsvullna fot var grymt mycket kallare än min andra fot och han tyckte att pulsen var lite svagare i den foten. Alltså tyckte han att vi skulle kalla på någon hjärt- och kärlspecialist som kunde kolla om blodtillförseln hade blivit stryp på något sätt. Plötsligt stod det fyra läkare (som ständigt klappade mig på axeln och sa att "Det här kommer att gå bra!") i rummet och kollade på när en femte, klädd i blå dress, gjorde någon slags ultraljudsundersökning på mina fötter.
Det var tydligen inget fel på mina blodådror, men han skulle såklart slänga ur sig att "om det lät 'klonk' och ditt knä har svullnat upp så är det definitiv något som är sönder, vi måste kanske suga ut lite vätska ur ditt knä men en spruta" lite sådär förbigående. Jag höll på att svimma. Men sedan stack (iväg, alltså) han (till min stora lättnad) och mitt knä blev undersökt ytterligare. De trodde att svullnaden berodde på, precis som jag misstänkt, mitt knästöd. Detta var sju timmar efter att hade tagit av det, och jag hade fortfarande röda märken efter kanterna.
Sedan bar det av till röntgen ( i rullstol!!) och efter någon timme eller två där, så fick vi gå rulla tillbaka.
Ytterligare väntan. In i ännu ett undersökningsrum, fick mat (!), pannkakor med glass, och sedan kom en läkare. Hon sa att det inte var något brutet, och att de inte kunde avgöra om det var något ledband, korsband eller meniskern nu eftersom det var för svullet (men jag minns att en av alla dessa läkare tryckte på en mycket öm punkt och sa att det var meniskern han tryckte på, det bådar illa...). Med mig hem fick jag knästrumpor i två olika storlekar, läkarintyg om att jag behöver taxi till skolan och att jag inte kan vara med på gympan och en uppmaning om att beställa tid till någon specialist om tre veckor för att ställa en diagnos då, eftersom svullnaden kommer att ha lagt sig då. Fast jag måste säga att jag tycker mottagandet var mycket bättre denna gång än den gång för ett år sedan då jag också skadade knät. Bara det att jag fick mat, rullstol (heh...) och låna byxor (som jag fortfarande har på mig, funderar starkt på att behålla dem) är stor skillnad jämfört med förra gången då vi inte ens fick vatten att dricka.
Och förresten så kommer jag inte få träna på minst sex veckor.

Har jag sagt att jag hatar knän?

Knän alltså...

2009-03-03T20:58:00.001+01:00

Jag avskyr knän. Helt klart. Till hundra procent. De är inte ens fina att titta på.

Okej, jag ska försöka komma till saken. Vi hoppade över plintar idag på gympan. Jag har haft ont i ryggen ett tag och tänkte att det kanske skulle vara bäst om jag avstod så att jag inte skulle göra det värre, och efter ett antal hopp så tänkte jag bara göra ett sista, ett grenhopp då man hoppar med ett ben åt varje håll (tänk: hoppa bock fast över ett brett föremål), det skulle väl inte kunna skada?
Tji fick jag, för när jag hoppade över plinten så kom jag inte över helt utan ena foten blev kvar på plinten och så sa det "knak" i knät och ner föll jag i en ylande hög på mattan. Det tog nog lite tid innan folk insåg vad som hade hänt, men sedan så samlades i princip hela klassen i en ring runt mattan där jag låg och svor. Sedan for en tanke genom mitt huvud :
"Tänk om jag missar Gothiacup...!"
Och då kom tårarna också. Och paniken. Och sedan började folk mumla om ambulans och skolsköterska och diverse, någon hämtade snö för att kyla ner knät och jag försökte bara sluta hyperventilera och få alla att inse att jag inte behövde någon ambulans. Men skolsköterskan kom, och med stöd av henne så hoppade jag ur salen, något lugnare vid det laget och lyckades på något sätt ta mig till hennes rum, sedan ringde vi pappa och någon kvart senare satt jag i bilen hem och var asförbannad på mitt klena vänsterknä (Jäpp, det var just det knät som jag skadade för snart ett år sedan, i början av april).
Väl hemma fick jag kryckor och resten av dagen har gått åt till att tycka synd om mig själv, oja mig över smärtan, hata knän, hata kryckor och tänka på min doktorskräck. That's right. Jag har en abnorm docktorskräck sedan den gången jag gick till Idrottskadecentrum för att fixa knät. Visst, knät blev bättre, men det var fruktansvärt! Samtidigt vill jag bara söka upp första bästa doktor för att få knähelvetet fixat. Imorgon stannar jag antagligen hemma från skolan (mot min vilja!) för att vila, men på torsdag tänker jag minsann vara ute bland folk igen. Knähelvete...

(Om du läser det här Agnes, så får du gärna berätta för Lena varför jag inte kommer på träningarna denna vecka.)

Tänk Beach Boys

2009-03-02T21:56:00.002+01:00

Här sitter jag och dricker te ur min underbara muminkopp som jag fick av farmor i julas. Kan inte komma på ett dyft att blogga om. Därför kör jag på en "Dagens svammel" och babblar på tills jag har fått nog. Jag höll på att skriva om hur illa jag tycker om vintern vid det här laget, men bestämde mig för att istället skriva om hur mycket jag älskar sommaren. Det gäller att vara positiv om man vill klara sig igenom vintern utan en djup vinterdepression.
Jag satt just och kollade igenom alla mina blogginlägg från i somras, och det är verkligen inte för än man sitter i källaren, klädd i en grymt varm stickad tröja (made by moster, I love it!) och med fårskinnstofflor på fötterna (som dessutom är tryckta mot elementet under bordet) och ändå fryser om händerna som man inser hur underbara de där lediga dagarna i +20 grader verkligen är. Tänk shorts. Tänk jeansjacka. Tänk barbent och barfota.
Tänk "God Only Knows" med Beach Boys och du har alla inne.

Mycket märkligt

2009-03-01T22:23:00.000+01:00

Okej, innan jag går och lägger mig måste jag bara berätta om vad som hände mig förra veckan. Det var en mycket märklig upplevelse. Mycket, mycket märklig. Jag tog mig (som vanligt) en tupplur i bilen (när vi var ute och åkte, förstås. Jag går inte och lägger mig i bilen bara för att få en lugn stund. Då använder jag badkaret istället. Mycket ljudisolerande.).
Jag lutande huvudet mot fönstret och min nacke befann sig i en vinkel som skulle ha varit rent av farlig för en ovan. Men när jag vaknade så var det inte nackspärr jag hade. Nej, istället vaknade jag med en mycket märklig känsla om att något var fel, men jag kunde inte sätta fingret på vad. men efter att ha funderat någon extra minut så insåg jag vad det var som hade hänt. Mitt öra hade somnat. Jag måste bara fråga, är det ens möjligt? Jag har aldrig i mitt fjortonåriga liv varit med om någon liknande. Jag har varit med om att jag har blivit väckt mitt i natten av att en arm som jag inte kände igen låg på mitt ansikte, och att den dessutom rörde på sig. När chocken gått över insåg jag att det var min egen arm som hade somnat. Jag har också varit med om att mitt ben har somnat ända upp till ljumsken då jag suttit framför datorn halva natten så jag blev tvungen att hasa mig fram på mage (uppför trappan) för att kunna ta mig till min säng.
Men aldrig, aldrig någonsin, har jag varit med om att mitt öra har somnat. Mycket, mycket märkligt.

Dagens onödiga vetande

2009-03-01T22:10:00.000+01:00

Nu skall jag vara lite patriotisk här i bloggen och skryta om hur högteknologiska vi är i Sverige (och speciellt här Uppsala, of course).
Låt mig förklara:
Visste ni att världens första bankomat fanns i Enfield, i London och installerades den 27 juni 1967? Visste ni också att världens andra bankomat installerades här i Sverige, en vecka senare, den 6 juli 1967? (Och nu till det viktiga.) Visste ni att denna bankomat fanns på Stora Torget i Uppsala, på Uppsala Sparbanks kontor? Visste nu det?
Ni måste ju erkänna att det är ganska så asballt. Faktiskt.

Detta var dagens onödiga (och asballa) vetande.
Godnatt!

Om veckans händelser och mitt franska ordförråd

2009-02-28T23:12:00.000+01:00

Jag har (uppenbarligen) inte bloggat sedan i måndags. Och orsaken till detta är att min syster kom hem ifrån Spanien i tisdags och åkte tillbaka i eftermiddags och jag tyckte helt enkelt att det fanns viktigare saker att göra än att blogga. Till exempel fira hennes 18-års dag.
Jäpp. Nu har jag alltså en 18-årig storasyster, vilket betyder att jag har någon som jag kan muta (choklad) till att köpa hem diverse saker från internet åt mig (Ida, du vet väl att jag älskar dig?). Nu kommer det bli betydligt lättare att få tag på ekologiska saker (Eller vad säger du, syster?).
Jag tycker faktiskt lite synd om mina läsare, som får nöja sig med typ ett inlägg i veckan. Och det kommer antagligen fortsätta på samma sätt. Anledningen är att jag återupptäckt min gamla förälskelse och är upp-över-öronen kär. "Vem?" undrar ni. "Ni menar väl 'Vad'?" säger jag.
Och det får ni veta en annan gång, för nu ska jag fortsätta med vad jag höll på men innan jag avbröt mig för detta lilla inlägg.

Bon voyage!
(Höll jag på att skriva, innan jag insåg att jag inte kan någon franska alls och googlade betydelsen. Det betyder "Trevlig resa". Bara så ni vet.)

Ett skåp

2009-02-23T22:14:00.000+01:00

Detta är då vad min familj roar sig med på söndagseftermiddagarna...

(Jag kan ju lägga till att det var grymt svårt att få plats, och ännu svårare (och nu snackar vi jag-tror-jag-har-fastnat-svårt) att ta sig ner. Det gav mig ständiga flash backs till den gång då jag låg gömd i ett skåp hemma hos Agnes en hel eftermiddag... (don't ask))

En hand

2009-02-21T00:14:00.000+01:00

Igår fick jag en tidig födelsedagspresent av Eva, Kens mamma. Det var en smyckeshand, är den inte grymt fin, så säg?

Dagens svammel

2009-02-20T22:32:00.001+01:00

Idag var förstå gången på länge som jag köpte något till mig själv. Men det var inte första gången som jag köpte en massa saker som jag inte har råd med. Hohojaja... Så blir det alltid med Jakob (Internskämt!).
Men vad sjutton, allt var second hand och grymt billigt, jag ska inte klaga. Det var lunchen för 15 kr som verkligen ruinerade mig...
Nej, nu ska jag försöka vara lite seriös och ladda upp lite bilder på mina fynd istället.

Vanliga svarta pumps för 30 kr.

Blårutig långklänning som skall göras kort.

Rödblommig långklänning som också skall göras kort.

Dessutom köpte jag ett gul-vit-randigt tyg som jag ska sy en klänning av. Det kostade 10 kr (Observera fyndet!) och en till sak som förtjänar ett helt eget inlägg...

Han är alltid så intesserad

2009-02-20T19:44:00.000+01:00

Jakob och jag är på stan.

Jag: Åh, vilken fin papegoj-brosch! Eller hur?
Jakob: Ja.
Jag: ... Ser du den ens?
Jakob: Nej.

Detta är inget skämt

2009-02-20T18:26:00.001+01:00

Kära bloggläsare, min familj, jag har gjort något mycket dumt. Och då menar jag inte dumt som i att glömma ha tvättmedel i tvättmaskinen när man tvättar (det har jag visserligen också gjort, men det var igår det), det här är mycket värre.
Jag har klippt mig. Själv.
Det verkade som en grymt bra idé vid halv ett-snåret inatt och jag tänkte att "hur svårt kan det egentligen vara?" Jag kunde inte för allt i världen förstå varför folk gick i skolan i flera år för att lära sig klippa av lite hår, easy peasy liksom. Nu förstår jag det precis.
Okej, jag överdriver kanske lite. Men grejen är den att jag hade tänkt klippa upp håret. Inte klippa ur det. Det känns liksom så... tunt. Men bakifrån ser det helt okej ut, jag blir nästa lite stolt, framifrån däremot... Jag tänkte lite fel när jag klippte håret runt ansiktet, så nu ser det ut som om jag har en bob i käkhöjd (=ser fruktansvärt ut på mig) och några fjuttiga extensions som hänger ner under. Om jag däremot sätter håret bakom öronen så ser det väl... okej ut. Typ.
Så om ni undrar varför det inte kommer att finnas några bilder av mig här på bloggen på den närmsta, vad ska vi säga... tre åren så vet ni nu varför. Och ni som känner mig, nu vet ni varför jag plötsligt har fått en obotlig hårsjukdom och måste stanna hemma från skolan de närmsta åren (och jag kan inte ta emot besök). Jag var i alla fall smart nog att låta det förbli så långt att jag kunde sätta upp det i knut. Det blir en lite mindre knut i och för sig, but still, en knut.
Jakob tycker jag ska klippa mig som Amelie från Montmartre. Jag tycker att jag inte borde ha klipp mig alls.

Nu lägger jag mitt öde i era händer... Lämna gärna en kommentar!

Click Here for Poll Online Survey
| Website Polls
| Email Marketing

| Crowdsourcing
View MicroPoll

P o k...?

2009-02-19T23:50:00.001+01:00

En vanlig MSN-konversation mellan mig och min syster...

Ida säger:
åååh, p o k
Hanna säger:
puss o kram?
Ida säger:
vill ha
Hanna säger:
vad för något?
Ida säger:
pasta o köttfärssås, duuh

Alltså. Hon är ju besatt.