Bland kanyler och blodiga öronsnibbar

Idag tog jag nya hål i öronen, med kanyl. Det gjorde inte alls så ont som jag att det skulle göra, det var inte ens så farligt att ta genom brosket. Dock så var jag sjukt nervös. Till en början var allt lugnt, det var inte förrän jag såg kanylerna som nervositeten började komma krypandes. När det väl var dags så satt jag där hysteriskt nynnades på en blandning av "Snow (hey oh)" och "Dancing in the moonlight" i upp-tempo. Men som sagt, jag har varit med om värre. Det var inte förrän i efterhand som det verkligen började göra ont, och då främst i brosket.
Hålen tog vi (jag, Vic och Ida) hemma hos en tjej som heter Sofia. Visst, jag vet att man bör gå till en studio och yada, yada... Men det här var nästan gratis och jag har sett hål hon har tagit, riktigt snygga. Dessutom så är hon jätteduktig och hade bra hygien, så jag kände att det inte var en big deal. I värsta fall kan jag få ett litet ärr. Något som jag dock inte var bredd på var den fors av blod som kom från hålen och droppade från öronsnibben, vidare ner för halsen. Men jag säger som Ken: det går över.

Over and out.