Nedräkningen har börjat

Detta är sista dagen på väldigt länge som jag får köpa oekologiskt. Jag räknar ner med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan njuter jag av tanken på alla mysiga second hand butiker jag kommer att besöka och upptäcka under nästa år, å andra sidan så ryser jag när jag tänker på alla vackra plagg i HM-katalogen, som anlände här hemma igår.
Nej, nu ska jag sluta dagdrömma. Ida spelar Absolute Party Collection på högsta volym en våning upp, jag tror att jag ska ta och göra henne sällskap.
Gott nytt år allihopa! Hoppas att någon anammar ekolivet!

Dagens Emmaus

Idag hittade Helena en annons i UNT om att det var rea på Emmaus. 50% på allt i butiken, närmare bestämt. Så jag kunde ju inte göra annat än att åka ner på stan och leta efter fynd. Speciellt inte då jag innan jul hittade en toksnygg skiddress där för 75 kr/del. Byxorna, oh, de underbara byxorna, var långrandiga i ljusblått och grått, och jackan var ljusblå med randigt foder i samma färger som byxorna. Till min stora lycka var båda delarna kvar, och jag kastade mig hals över huvud in i ett provrum (efter att ha snappat åt mig en hel hög andra kläder förstås. Och några tyger...). Byxorna satt som en smäck, var lagom långa och lika underbara som jag hade hoppats på. Jackan däremot... Jackan hade axelvaddar. Måste jag ens säga något mer? Förtvivlat klämde jag på axlarna och funderade på om man kanske inte skulle kunna få ut de hemska små dynorna, och jodå, det skulle nog gått med lite knep och knåp. Visserligen skulle det bli lite fula sömmar, men det gjorde inget. Men tyvärr hade jag bara en hundralapp med mig (eftersom min panka syster inte kunde betala tillbaka mer av sina skulder...) och jag hittade ett mycket fint tyg också, och en mysig kofta. En mycket enkel kofta i och för sig, beige var den till och med. Men ack, så mysig.
Det slutade i alla fall med att jag kom hem med koftan och tyget (för ynka 35 kr. Sammanlagt alltså! Jag älskar second hand!) men det saknades en tia för att jag skulle ha råd med skiddressen. Så jag hängde undan den. Jag ger mig inte så lätt, inte. Visserligen så kommer den att kosta 150 kr istället för de 75 kr som jag kunde ha betalat under rean (som slutade idag), men 150 kr för en toksnygg skiddress, det är inte heller så illa pinkat.

Tyg!

Flanell, så funktionell

Idag (eller igår, rättare sagt, eftersom min kära syster som faktiskt äger en egen dator envisades med att använda denna fram till midnatt) var jag och Vic i Stockholm. Jag kom hem med två läppstift (oh, sweet mellandagsrea!), ett par svarta bomullstights (passade på att köpa det innan nästa år, man hittar ju aldrig såna second hand och de ekologiska kostar ju nästan en årslön. Hujedamig...) och en flanellskjorta (Hallejuja!). Pappa var nära att stycka mig (eller i alla fall dra in min månadspeng) när han fick veta priset på skjortan. Inte för att han behövde betala den, han är bara lite kinkig ibland. 259 kr, det är väl inte så tokigt? Okej, den är begagnad, men den är ändå så gott som ny. Dessutom, och det här är ett mycket bra argument för att köpa begagnade kläder till nypris, så var skjortan den snyggaste jag hittade. Jag har kollat in nya skjortor, men ingen av dem föll mig på läppen som denna. Jag menar, jag kunde ju ha köpt en ny skjorta, skulle antagligen ha gjort det om jag inte hittade denna, men om jag hittar en begagnad skjorta till samma pris som en ny, och gillar den mycket bättre, varför ska jag då köpa den nya? Huh? Då fick jag höra en massa om rättigheter som konsument, bytesrätter etc... Men, äh, skjortan är ju redan använd och tvättad av någon, så den kommer inte att krympa i tvätten eller vad den nu kan tänkas göra. Har jag helt fel när jag har för mig att självaste butiken tvättar plaggen innan de säljer dem...? I alla fall, om den går sönder så är jag faktiskt tillräckligt händig för att laga den, och dessutom älskar jag den.
Ser ni? Det finns ingen anledning till att inte köpa begagnat till nypris!

Nej, nu ska jag läsa vidare, jag har fallit pladask för Om jag kunde drömma (Twilight), som jag fick i julklapp och läste ut den på ett kick, nu är jag inne på nummer två. Spännande, spännande...

Och nästa års nyårslöfte... finns inte!

Nu är det ju snart nyår och hela köret. Med "hela köret" menar jag alltså nyårslöften.
Jag har gett upp vad det gäller nyårslöften, vafan, jag tror inte ens att jag har lyckats hålla något av dem januari ut. Däremot har jag bestämt mig för att göra en annan sak nästa år, men jag tänker minsann inte kalla det nyårslöfte. Då kommer det gå åt helvete efter bara några minuter.
Så... Min... eh... livsstil (Men vad sjotton ska jag kalla det då...!?) för nästa år är att jag ska leva mer ekologiskt. Och jag nöjer mig inte med att säga "mer ekologiskt", nej, jag har regler. Hela grejen började då jag läste ett reportage i UNT om en kvinna som valt att sluta shoppa helt för ett år. Det enda hon köpte var det mest nödvändiga, alltså mat och tvål och liknande. Jag blev lite inspirerad men visste att jag inte skulle fixa att shoppa nada under ett helt år. Men mer ekologiskt, det kändes bättre. Så jag berättade om min idé för M och hon hoppade genast på. Så vi började diskutera regler och kom fram till vad jag snart ska visa er. Vi bestämde att vi inte ville ändra hela vårt liv, och att vi inte kunde lägga av med vissa saker. Men det som inte krävs att vi ska flytta ut i en grotta i skogen och odla potatis i mossan för att överleva tänker vi genomföra. Och nu överdrev jag lite...

Men här är den, listan för 2009...! (Det som står kursivt inom parentes är min kommentar om regeln.)

Regler för 2009

Strax innan 23.00 den 13 december 2008 av Hanna Mellin och M.

* Kläder ska köpas ekologiska, vintage eller second hand etc.

* Hud och hårvård köps ekologiskt. Smink och nagellack individuellt. (Och med det menar vi att man gör som man själv vill. Jag ska enbart köpa ekologiskt smink och nagellack (det finns faktiskt). Man får såklart använda upp de nagellack man redan har, men de måste tas bort med en miljövänlig remover/en som man har kvar sedan 2008.)

* Man får gå på café, även om det inte är eko.

* Allt som främjer den kulturella och kreativa sidan hos dig får inhandlas även om det inte är eko. Men om det finns eko så ska man självklart köpa det i första hand. T.ex. skivor, målarfärg, garn, tyg, böcker etc. (Haha, ett litet kryphål där. Böcker ska såklart helst lånas, skivor likaså, tyg och garn ska helst köpas second hand osv. Men ibland får det finns undantag. Om ens favoritband släppt en ny skiva, då får man köpa den, om en bok har släppts av ens favoritförfattare, då kan man liksom inte bara nöja sig med att låna den på biblioteket och om man har en drömklänning, men inte hittar ett passande tyg second hand eller eko, då får man faktiskt köpa tyg. Man kan se det som studiemedel (länge leve textilslöjden!).)

* Det är tillåtet att gå på konsert och bio. (Konsert är ju inte direkt så miljövänligt som ni säkert vet (Bio har jag ingen aning om?). Men kulturellt!)

* Ingen överkonsumtion av omiljövänliga saker. Inte köpa en massa onödiga pryttlar. ( Åter till den förrförra punkten. Man ska inte överkonsumera skivor (t.ex.) bara för att man får köpa dem. Det räcker med de man bara måste ha. Och med onödiga pryttlar, t.ex. pennor och liknande, så gäller köpförbud. Det har man alltid hemma, så man får inte köpa, trots att det är en mycket fin penna...)

* Inredning köps begagnat.

* Man får önska sig omiljövänliga saker i julklapp och födelsedagspresent och likaså ge bort. (Jag kan ju inte tvinga alla runt omkring mig att önska sig miljövänliga saker, eller tvinga dem att köpa till mig. Men man kan ju såklart försöka.)

* Växter får inhandlas.

* Om du handlar åt familjen så ska du välja de ekologiska varorna i första hand. (Så nu kanske de tänker efter innan de släpper iväg mig med Ica-kortet nästa gång...)


That's it. Vi har diskuterat om undantag får göras på semestrar (alltså utrikesresor), men vi har inte bestämt något ännu. Som ni ser är det inte så jättedramatiskt. Det gäller mest kläder och smink, men tanken var inte att ändra hela våra liv, utan bara att leva mer eko. Vid nödfall så får reglerna rubbas. Om man ska fjällvandra och bara har klackskor (inte troligt, men definitivt ett nödfall) så får man köpa nya vandringsskor. Likadant om man behöver nya fotbollsskor. Sånt kan man inte köpa second hand. Jakob hoppade också på, men han kör lite lugnare, om det något som han jättegärna vill ha, som inte är eko så köper han det ändå och skänker istället pengar till miljöprojekt.

Det ska bli kul, önska mig lycka till!

Oh, underbara Dressman

Jag har gått och blivit kär.
I flanellskjortor. Efter några pinsamma incidenter inne på Dressman så hittade jag drömskjortan. Nu återstår bara att få mamma och pappa att inse att jag verkligen behöver en skjorta. Och en skjorta för 150-200 kr, det är ju nästan ett kap...!(?) Om jag inte skaffar mig en varm och mysig skjorta snart så kanske jag går och får mässlingen eller något, och det skulle ju inte var trevligt. Nej. Inte alls, faktiskt. Jag behöver verkligen en skjorta. Det gör jag.

Whenever, wherever, we're meant to be together

Ni vet det där förhållandet man har till vissa låtar, då man bara måste lyssna om man hör den, då man älskar låten villkorslöst utan att egentligen fatta varför, det är ju egentligen inget man skulle lyssna på. Då man till och med låtsas få ett sms då man går förbi en affär som spelar den för att kunna stanna (och "svara") och lyssna men slippa gå in eftersom man avskyr affären.
Så är det för mig med "Whenever, Wherever". Jag älskar låten. Tröttnar aldrig. Förstår inte varför. Kan verkligen inte förstå varför. Eller jo, den är ju bäst! Men jag förstår ändå inte varför...

I'm still alive

Nej, jag är inte död, jag lovar. Jag har bara tagit mig en veckas paus mitt i allt julstök. Eller paus och paus... I ärlighetens namn så har jag inte hunnit. Eller orkat. Men nu så...!

Julen har varit mysig, mina känslor växlar nu mellan glädje, skam, oerhörd glädje och skam.
Låt mig förklara:
Glädje: (och jag fattar mig kort) Jag ska på AC/DC.
Skam: Jag lät mig luras! Herreminge, jag är verkligen naiv. Och ticnet fick ta smällen. Helt seriöst nu, jag tänkte att om jag någonsin blir känd så ska jag gå ut i media och berätta hur mycket ticnet suger. Heh... jag är skyldiga dem en ursäkt.
Oerhörd glädje: Well hello... jag ska på AC/DC!
Skam: Jag har varit fruktansvärt jobbig mot alla i min omgivning (speciellt mom och Ken) och deppat som få. Och de som bara ville ge mig en bra julklapp! Oups...!

Jag och Ida fick alltså en varsin biljett i julklapp plus tur och retur till Göteborg. Jag har fortfarande inte riktigt insett det. Jag kunde inte andas på flera minuter. Det var nästan lite obehagligt.

På ta om luras och AC/DC... En viss anonym lämnade denna kommentar när jag skrev detta inlägg:

"haha, jag tror ken skämta dig aprillo......"

Nu (innan jag ens har bloggat om detta) så lämnade samma anonym (troligen...) denna kommentar:

"mohahaha, du har inte skrivit något nytt inlägg, men, tänkte bara berätta att jag hade RÄTT!...

ken skämta med dig aprillo! rätt rejält också... de du! ;)

"anonym" "

Okej... Det här är lite creepy. Anonyma människor är obehagliga, ju! Jag börjar bli paranoid.

Dagens svammel

Systeryster kommer hem imorgon (note to self: Köp Marabou). Wohoo!

Idag var det skolavslutning och vi fick våra första betyg. Oh, det var jättespännande (det är skolnörden som talar)! Jag tänker inte skriva betygen här, men nöjd är jag. Dessutom så är det bestämt (Nästan? Tror jag?) att vi åker till Texas den 6:e april. Med "vi" så menar jag jag och mormor. Vi ska åka och hälsa på hennes bror och hans fru (och kanske till och med mina sysslingar) som bor där. Det ska bli så kul! Jag har aldrig träffat någon av dem tidigare och jag börjar redan bli nervös. Vi ska bo där i två veckor, fatta! Två veckor hemma hos ett par som endast pratar engelska! IIH. Hoppas att jag kommer att göra mig förstådd...
AC/DC kommer däremot antagligen inte att bli av. Jag vill gråta blod, men det enda som kommer är vatten som smakar salt. Jag avskyr ticnet.se och tar ut all min frustration mot dem. Sådetså.

Nu tänkte jag sova ut lite, godnatt.

Dagens i-landsproblem

Vet ni vad jag avskyr?
Butiker som tar en avgift när man ska betala med kort. Snålfan alltså! Jag tror inte för ett ögonblick att de skulle gå i konkurs om de stod för den avgiften själva. De är bara snåla. Nästan lika snåla som jag.
Ännu värre är det också när de inte tar kort överhuvudtaget. Då får jag lust att råna dem på hela dagkassan som hämnd. Om de hade tagit kort så hade aldrig problemet uppstått. Hmpf!

Jag känner mig tom

Ledsen för dålig uppdatering de senaste dagarna, men jag har varit så uppslukad i ett syprojekt att jag glömde bort allt annat.
Joo. AC/DC. Biljetterna släpptes ju klockan 09.00 igår och Ken lyckades få tag på två stycken till Ida och mig. Glädjen var obeskrivbar.
Senare samma dag, vid middagstid, då jag kom hem efter en tur på stan så släpps bomben. Ken hade åkt ner till stan för att hämta ut biljetterna, men det hade inte gått. Anledningen var helt enkelt den att det inte fanns något registrerat på kortet (Strax efter att de hade sagt detta så berättade mamma också att diskmaskinen var ur funktion. Herregud. Hur mycket tror de att ett stackars tonåringshjärta kan klara av på en och samma dag?). Idag har Ken kontaktat ticnet som vi beställde biljetterna ifrån, men de har inte heller något registrerat. Trots det så har Ken fått en bekräftelsemail på biljettköpet skickat till sin mail. Men ja, det är ett mysterium och i nuläget vet vi inte riktigt vad som ska hända.
Men en sak vet jag. Om inte vi får några biljetter så kommer jag ägna jullovet till gråtande och sörjande. Jag känner mig tom i nuläget. Förtvivlad. Upp som en sol, ner som en pannkaka, liksom. Jag måste få tag i biljetter. Måste.

Just nu känns livet alltså ganska hopplöst. Den enda trösten är att skolavslutningen äger rum imorgon.
Over and out.

En vanlig middag hos familjen Lindberg-Hansen-Mellin

Tjaa... Vad ska jag säga?

Spänningen är olidlig

Ojojoj, spännande spännande. Snart får vi veta om undertecknad kommer att få se AC/DC live i sommar eller inte...!

Herpes ger Alzheimers?

Ken sänkte min redan sega dag till botten. Med ett skadeglatt leende sa han "Visste du att man får Alzheimers av herpes?"
Det har tydligen några forskare fastställt. Hmpf! Det tror jag så mycket jag vill på. Jag tänker så fan inte få Alzheimers. Så det så. Det är inte mitt fel att jag har blivit smittad. Nej, nu blev jag ännu surare. Nu ska jag gå och sova (läs: sticka ett par förbannade sockor hela natten).

Läs en artikel om detta här:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1154321.ab

Andas in, andas ut...

Okej. Okej. Okej.

Andas.

Okej.
Okej... Nu. Mållös. Glad. Måste dit.

Note to self: Använd glasögon när det är mörkt ute

Jag kollade på Idolfinalen hemma hon mamma idag eftersom jag inte ville sitta själv i källaren hos pappa och mögla. När jag var på väg hem efter finalen så passade jag på att vissla lite.
Ni förstår, jag har fått en fix idé om att jag helt enkelt måste lära mig vissla melodier, alltså så passar jag på vid varje tillfälle som ges. Grejen är bara den att det låter så falskt att jag helt gör det när jag är utom hörhåll.
Hur som, där gick jag genom Norby, klockan halv tolv på natten och tänkte att oddsen att jag skulle träffa på någon där på vid den tiden var minimal. Alltså tog jag i extra mycket, speciellt när jag svängde in på min gata, visslandes på något som lät som en parodi på den klassiska Star Wars-musiken (jag försökte mig till och med på Mange Schmidts "Giftig", ack, ack...).
Jag ser inte killen som står på trottoaren för än jag bara är 10 meter ifrån honom. Den jäklen sjönk ju för sjutton in i bakgrunden. Ännu en anledning till att börja använda glasögon permanent... (Eller se till att mörka jackor slutar säljas)
Jag slutade vissla på stört och tänkte att han kanske inte hade hört mig (tillåt mig att skratta: HAHAHA), men jag tror att fallet var annorlunda. Det var liksom ett moln av pinsamhet runt honom. Ni vet, när det blir en sån där obehaglig stämning utan att man ens märker det (för att man är fult upptagen med att vissla) och plötsligt slår den bara till och man börjar svettas och vill helst dra på momangen.
Han var i alla fall finkänslig nog att stirra stelt framför sig istället för att börja garva tills han kissade på sig (jag skulle inte ha klandrat honom). Jag gjorde likadant och skyndade förbi. Lusten att springa tillbaka och dra en rövare om att att min psykolog hade sagt åt mig att vissla när det var mörkt ute för att stänga ute rösterna i mitt huvud eller något var abnorm. Då skulle han bara tro att jag var någon psykobrud. Nu vet jag inte riktigt vad han tror om mig. Det här är inte bra för min image...

Lättroad

Åh, det är skönt att vara lättroad. Allt för mycket av denna eftermiddag (och kväll, herregud, klockan är ju för sjutton halv åtta!) har ägnats åt att byta frisyr på mig själv.
Låt mig förklara: Jag är en en lite för aktiv medlem på taaz.com. Jag tycker ju att det är så barnsligt kul!

Kolla bara:

Guds gåva till människan

PimPim. Godaste godiset någonsin. Jag trodde att FiftyFifty-klubborna var bäst, men efter att ha ätit en ask PimPimbåtar idag så har jag ändrat mig. Det var godare än gott. Det var gudomligt.

Nu ska jag gå och äta choklad.
(Något säger mig att det här godisätandet börjar bli en vana...?)

Idioter. Det är vad de är. Idioter.

Men vafan! Vad är det för fel på föräldrarna till dessa barn? Hur fan kan man anmäla sitt barn till en skönhetstävling!? Låt barn vara barn, inte några små översminkade dockor. Jag skulle inte ens delta i en skönhetstävling som vuxen, än mindre tvinga barn att göra det.
Är det ett sätt att få utlopp för sitt egna dåliga självförtroende? Man har själv inte vad som "krävs" för att ställa upp i en skönhetstävling, att man själv aldrig har vunnit så man tvingar sitt barn att delta istället. Om barnet vinner är det som om man själv vinner, man har den sötaste ungen.
Jag höll fan ta att spy när jag läste den här artikeln. Jag blir så förbannad att jag får lust att åka hela väger ner till Texas (vilket jag i och för sig ska göra i vår) och söka upp de puckon som anordnar detta, de som anser sig vara de "professionella" domarna och de hjärnlösa föräldrarna. Speciellt föräldrarna. De är helt jävla sjuka. Jag vill slå dem.

Se bara vad domaren i en av tävlingarna säger:
"Vissa av de mindre barnen är blyga och rädda, hur reagerar du på det?

– Jag är ett proffs. Om de exempelvis gråter blir det poängavdrag. Det är föräldrarna som är ansvariga för sina barn, inte jag.

Är du allvarlig?

– Ja, absolut. "

Vad är hans fel? En 45-årig jävla gubbe. Han är säkert någon jävla pedofil som sitter där och funderar på vilka av barnen han ska kidnappa och våldta efter tävlingens slut.
Herreminjävlage. Jag blir så upprörd att jag antagligen inte ens kommer att kunna somna inatt. Jag vill sparka sönder en vägg eller något. Få utlopp för min ilska. Jävla puckon.










Bilder från aftonbladet.se

Julmusik

Oh, nu knarkar vi julmusik! Plötsligt dök en massa gamla låtar upp i mitt huvud som jag helt glömt bort. Och inte de utnötta "White Christmas"-liknande låtarna, nej, jag syftar på den riktiga julmusiken.

Låt oss börja med låten som innehåller den klassiska frasen "Vår julskinka har rymt, och släkten kommer om en timma"...


Efter den kommer en låt som jag starkt förknippar med Absolute Kidz 11... Juligen!


Och till sist, Mer Jul...

Plugg

Nu har jag pluggat så mycket historia att jag nästan är andfådd. Och uttråkad. Egentligen kunde jag i princip allt innan jag började plugga för kvällen (Jag har ju försökt mig på en ny sorts studieteknik, remember? Det går... hrm...), men ändå så kände jag en sorts tvång (jag lider av tvångstankar) att plugga mer. Utifall att jag hade missat någon sida. Den hade kanske limmat ihop sig eller något. Fast det hade den inte. Det fanns inga fler sidor och det var fruktansvärt tråkigt att läsa samma sak för sjuttioelfte gången. Jag gjorde inte ens frågor på texten i äkta panikplugga-dagen-innan-provet anda. Jag kände mig så självgod att jag hoppade över det. Nu ångrar jag mig...

Nej, nu känner jag att jag måste läsa igenom texten en gång till. För säkerhets skull. Annars kommer jag att bli så nervös att jag gnager av mig handen. Hujedamig.

Dagens svammel

Leah (2 år) kommer in i köket där jag, farmor, pappa och Helena sitter och fikar. I handen har hon det senaste numret av Icakuriren som hon suttit och bläddrat i ett tag inne i vardagsrummet. Hon visar upp det sista uppslaget, som pryds av en bild på Björn Gustavsson och en intervju med honom, och säger glatt "Parlamentet!"

Dagens ungdom...

Ett vanligt telefonsamtal mellan mig och farmor

Efter en stunds pratande:
Farmor:...och då kan väl jag få prata lite med pappa eller Helena?
Jag: Jaa... Jag vet inte, Helena ammar och pappa sitter med Leah.
F: Men då kan jag väl ta och prata med Helena?
J: Men hon ammar ju...?
F: Ja, just jäklar! Men då kan väl pappa ta Helena på höften?
J: Vaa!?
F: Jag sa att då kan väl pappa ta Helena på höften och ta telefon'?
J: Ehhh...?
F: Nej! Vad säger jag!? Jag menar Leah! Då kan han väl ta Leah på höften och prata med mig?

Chinese Democracy!

Någon som har Guns N' Roses senaste skiva? Chinese democracy? Om så är fallet så får du gärna lämna en kommentar och berätta vad du tycker, jag är mycket nyfiken! Fast jag är väldigt tveksam, ingen Slash, inget Guns N' Roses, liksom...

Jag ska bli en pluggis!

För ett tag sedan bestämde jag mig för att sova mer. Jag sitter och skriver detta efter klockan tio på kvällen, på en vardag, så ni fattar ju hur det gick med det löftet.
Nu har jag däremot hittat på ett löfte som jag tänkt hålla (och om jag håller det kanske jag får lite mer sömn...!). Jag ska plugga bättre. Alltså, det är inte så att jag pluggar dåligt nu, däremot brukar jag skjuta upp allt plugg till dagen innan provet och sedan sitta och plugga som en galning till två på natten. Jag kommer ihåg allt till provet dagen efter men några timmar senare så är allt jag pluggat in som bortblåst.
Nu ska jag däremot börja läsa all text i boken (alltså all text som vi har prov på) varje kväll minst en vecka innan provet äger rum. Inte sitta och göra frågor och så, bara läsa allt. Hur lång tid kan det ta liksom? En kvart? En halvtimme? Högst! Då lär jag ju kunna det mesta ganska bra dagen innan provet. Så då behöver jag antagligen inte sitta uppe halva natten och plugga vilket leder till att jag sover mer!
Åh, jag är så stolt över mig själv. (Fast jag ska kanske inte ropa "Hej" innan jag är över bäcken...)

Förresten så är det bara två veckor kvar tills betygen sätts! Åhåhåh, vad spännande!